Efter de gamla grekiska filosoferna gör vi en snabb mellanlandning i Rotterdam. Utbildning och bildning var nära sammanflätat med kyrkan, och Erasmus av Rotterdam var en nederländsk humanist som brevväxlade en del med Martin Luther under 1500-talets början. Erasmus hade som ambition att granska kyrkan kritiskt, med stöd i ett vetenskapligt förhållningssätt. Han delade åsikten med Martin Luther att kyrkan behövde reformeras men de var oense om hur detta skulle genomföras på bästa sätt. Erasmus ville förena den kristna tron med antikens bildningsideal och vetenskapliga ansatser i att studera världen, men hade inte alls lika revolutionära ambitioner. Han hade en stark tro på den fria viljan, något som gjorde honom ännu mer osams med Martin Luther. Han ville hävda sin ställning som oberoende forskare i frågan – men blev istället kallad feg.
Lucka 8: Konst och stilar gestaltade med generativ AI
(eller – vad jag lärt mig genom att testa bildgeneratorn Musavir samt DALL-E via Bing)
Konst och visuell kommunikation är något jag både genom studier, arbetsliv och fritidsintressen hållit levande genom åren. Att då utforska generativ AI med ett mer visuellt fokus kändes rätt naturligt, även om det inte är riktigt lika lätt att använda gratistjänster som det är med chatGPT. I sitt grundutförande använder sig de flesta bildorienterade tjänster av tokens eller credits, du har ett antal att använda per vecka och efter det får du betala (alternativt vänta rätt länge på ditt sökresultat.
De tjänster jag testat hittills är:
- Midjourney (kräver att du använder Discord)
- Musavir (Google-konto mfl)
- DALL-E via Bing (Microsoftkonto)
- Starryai (Google-konto mfl)
Jag har väl inte varit jätteimponerad av DALL-E via Bing men testade den och Musavir för att se vad generativ AI kan ge för resultat på en prompt som i grunden är den samma men som modifieras i relation till konsthistoriens genrer, stilar och konstnärer.
Grundprompt
A still life painting of a wooden table standing in a kitchen, there is a vase on the table with wildflowers in it.
Van Gogh
A still life painting of a wooden table standing in a kitchen, there is a vase on the table with wildflowers in it. In the style of Van Gogh.
Renaissance style
A still life painting of a wooden table standing in a kitchen, there is a vase on the table with wildflowers in it. In renaissance style.
Crayon drawing by a 8-year-old
A still life crayon drawing of a wooden table standing in a kitchen, there is a vase on the table with wildflowers in it, made by a 8-year-old.
Pixel art
A still life painting of a wooden table standing in a kitchen, there is a vase on the table with wildflowers in it. As pixel art.
Print by Andy Warhol
A still life painting of a wooden table standing in a kitchen, there is a vase on the table with wildflowers in it. As a print by Andy Warhol.
Saker som inte funkade
Varken Musavir eller DALL-E klarade i det här experimentet att gestalta Duchamp, dadaism, surrealism, folk art, Turners akvareller eller materialval så som pencil art.
Men – det är som det brukar med generativ AI, det som inte alls funkar idag kan mycket väl ha förbättrats avsevärt om några år. Det jag funderar över i nästa steg är om det går att använda dessa bilder för att se, jämföra och värdera i relation till konsthistoriens klassiker. Vad ÄR det som definierar Van Gogh? På vilka grunder har en bild som ska gestalta renässanskonst gjort ett urval av färger, former, skuggor? Känner vi igen något från kända konstverk? Vilka stilar prickar ett AI in perfekt och vilka är för komplexa eller underrepresenterade i träningsdatat för att ge bra resultat?
Lucka 6: Rätten till digital offentlig service – DOS-lagen
Säg: DOS-lagen, så kan det faktiskt även i de mest engagerade sammanhang komma en uppgiven suck.
“- Vi har ju inte löst det här med textning än”
“- Det kommer bli ännu en grej för mig som enskild lärare att fixa med”
Men, jag vädjar ändå till några minuters läsning och reflektion kring varför lagen ens finns och vad syftet är med den.
Varför är digital tillgänglighet viktigt?
- Digital offentlig service – (dvs skattefinansierad) är något alla ska ha rätt att kunna ta del av, utifrån sina förutsättningar.
- 1 av 6 har någon typ av “signifikant” funktionsnedsättning sett ur ett globalt perspektiv (Fact Sheet on Disability, WHO, 2023)
- Vi lever längre, och med ålder kommer ökad risk för med åldern uppkomna funktionsnedsättningar.
- De signifikanta funktionsnedsättningarna fokuserar primärt på permanenta funktionsnedsättningar, men tar inte upp grupper med kognitiva funktionsnedsättningar vilket gör det svårt att få en mer exakt siffra än den från WHO.
- Alla människor kan någon gång i livet hamna i en situation som orsakar en tillfällig funktionsnedsättning genom t ex sjukdom.
- God tillgänglighet på webben är något som kan gynna alla människor.
En digitalt tillgänglig lärplattform
I rollen som universitetslärare bidrar du med digitalt innehåll via en mängd olika kanaler – men den som är viktigast är den lärplattform som används för undervisning. Det jag lutar mig mot i det här blogginlägget är de riktlinjer som tagits fram av World Wide Web Consortium (W3C). W3C ansvarar för att ta fram standarder för webbsidor och har sedan 1999 gett ut WCAG (Web Content Accessibility Guidelines). Det som gjort att dessa riktlinjer diskuteras även utanför webbyråer och avdelningar är DOS-lagen. Digital offentlig service (även inlåst i en lärplattform) ska vara tillgänglig enligt följande principer
Digital offentlig service ska vara:
- möjlig att uppfatta (exempel: textning, transkribering av ljud och rörliga medier, alt-text på bilder, strukturerat och urskiljbart innehåll)
- hanterbar (exempel: du ska kunna “tabba” dig förbi interaktiva delar med tangentbord, lättnavigerat oavsett enhet)
- begriplig (exempel: läsvänligt för både skärmläsare och människor)
- robust (exempel: kompatibel med alla typer av webbläsare, använda etablerade standarder)
(Källa: Lagen om tillgänglighet till digital offentlig service, DIGG, Myndigheten för digital förvaltning)
I nästa inlägg tänkte jag skriva lite om de principer som kan vara bra att börja med som just lärare.
PS. Tyvärr är inte denna blogg särskilt tillgänglighetskalibrerad, (oh the irony!) – men jag försöker tänka på det! D.S
Mer läsning
Introduktion till WCAG – Digital tillgänglighet, CC BY-SA-NC 2013-2023 Per Axbom
Digital tillgänglighet, DIGG, Myndigheten för digital förvaltning.
Lucka 5: Saker du aldrig vågat fråga
En kväll i höstas fick jag och min familj prova hur det är att äta en tre-rätters middag i totalt mörker. Det var inte något oplanerat strömavbrott, utan en upplevelse på en restaurang i Stockholm som har som koncept att servera mat och musikunderhållning i en mörklagd lokal. Anledningen till att jag ville prova detta var att jag är fascinerad av hur det är att leva med andra förutsättningar än mina egna, till exempel hur det är att vara blind. Även om det aldrig går att helt och hållet veta hur det är att gå i någon annans skor så vill jag gärna försöka förstå, då jag tror att det främjar ens empatiska förmåga och öppenhet för andra människor.
Av den anledningen vill jag varmt rekommendera Tänkt till – Saker du aldrig vågat fråga. Det är en programserie från UR där man i varje avsnitt får möta två unga personer som har någon särskild gemensam egenskap. Till exempel att vara särskilt begåvad, ha blivit mobbad, vara icke-binär, sitta i rullstol, varit alkoholmissbrukare eller upplevt hur det är att leva i hunger. De som deltar i videon får svara på frågor som många undrar, men kanske inte skulle våga fråga om. Avsnitten ligger på Youtube och består i skrivande stund av 60 avsnitt som är ca 10-15 minuter långa.
Lucka 4: Vad händer efter examen?
Livslångt lärande är ett begrepp som har diskuterats länge inom såväl högre utbildning som de högre sfärerna av politiken. Det kan vara lite svårt att få fatt på den exakta betydelsen, men i grund och botten handlar det om att få en samlad syn på alla former av lärande som en individ ägnar sig åt under sin livstid. Kopplat till detta finns ofta ambitioner att förändra hur såväl formell som informell utbildning genomförs, allt i syfte att skapa en befolkning som är klokare, driftigare och mer anställningsbar. Det finns åtminstone två viktiga perspektiv inom livslångt lärande.
Vi kan lära oss hela livet
En utgångspunkt för livslångt lärande är observationen att de flesta människor bibehåller förmågan att lära sig så gott som hela livet. Och lärandet är inte på något sätt begränsat till enbart organiserad utbildning, utan det finns ett helt spektrum av möjligheter, allt från certifierade kurser som ger diplom till det vardagsnära lärandet i mellanmänskliga relationer. Vi kan lära oss var som helst och när som helst, på arbetsplatsen, i föreningen eller av våra vänner. Genom att på detta sätt vidga perspektiven kan vi åstadkomma flera saker. För det första erkänner vi och ger cred (som det heter) åt många olika former av lärande. Vi gör oss fria från den förlegade synen att utbildning är något man gör en gång och aldrig mer. För det andra kan vi bli inspirerade att planera den formella utbildningen så att den på ett bättre sätt kan sparka igång denna livslånga process. För oss inom högre utbildning skulle det kunna innebära att vi mer explicit försöker utveckla studenternas naturliga nyfikenhet och förmåga att lära sig lära. En sådan strävan kan sägas ha koppling till någon form av bildningstanke. Vi skulle också kunna överväga att lägga upp högskoleutbildningen på andra sätt. Måste man gå en hel utbildning på en gång? Kanske vore det bättre om fler personer jobbade några år mellan kandidat- och masterutbildningen? Vi kan också skapa en rad nya utbildningsformer, riktade till grupper som befinner sig mitt i karriären och har lite andra förutsättningar än de studenter direkt från gymnasiet som vi är mest vana vid. Detta skulle kunna resultera i uppdragsutbildningar, MOOC-kurser, m.m.
Vi bör lära oss hela livet
En annan vinkling på det livslånga lärandet är konstaterandet att det moderna samhället ändras rätt fort. Även om arbetstagare har en gedigen grundutbildning kommer de att i olika avseenden behöva vidareutbilda sig flera gånger under karriären. Frågan är vems ansvar detta är. Det skulle kunna vara akademins ansvar, som då förväntas skapa nya erbjudanden, enligt ovanstående diskussion. Det skulle också kunna vara arbetsgivarens ansvar, som då antingen behöver anordna vidareutbildningen själv (vilket kan vara svårt och dyrt) eller kan köpa in utbildningen från en extern leverantör. Någonstans i detta dilemma har en marknad skapats, där olika utbildningsanordnare tävlar med lärosätena om att lösa företagens kompetensförsörjning. Lärosätena har förstås trovärdigheten, medan utbildningsföretagen har fördelen att faktiskt kunna leverera något rätt snabbt.
Betyder detta att livslångt lärande är något entydigt gott som alla alltid borde satsa på? Nja, ett problem med livslångt lärande är att det kan bidra till trenden med individualisering och självförbättring. Vi borde alla bli inte bara mer hälsosamma, modemedvetna och attraktiva. Vi ska också lära oss nytt och utvecklas, hela tiden. Detta sätter en oerhörd press på individen som inte alltid leder till något positivt. I förlängningen kan en ensidig hårdför satsning på livslångt lärande leda till djupare sociala klyftor. Alla har ju inte samma förutsättningar att ständigt gå flashiga kurser och vässa sitt cv. Dessutom kan hela diskussionen kring livslångt lärande användas som en ursäkt för olika parter att inte ta ansvar. Eftersom det inte finns någon konsensus kring vems ansvar det livslånga lärande egentligen är kan alla skylla på varandra.
Som så många andra i grunden politiska begrepp är livslångt lärande en vacker tanke som är svår att genomföra i praktiken. Men det behöver inte betyda att vi inte ska försöka. Jag återkommer ofta i tanken till det inspirerande initiativ som jag hörde talas om från KTH. 2016 samlades en grupp för att fundera över hur ingenjörsutbildningar skulle se ut 2027/2028. Dessa tankar mynnade ut i en fiktiv utbildningskatalog, med tydliga inslag av livslångt lärande. Man kan förstås ha många synpunkter på innehållet, men sättet att tänka utanför lådan och fundera över framtiden känns fräscht och långsiktigt. Kanske skulle även lärosäten, som organisationer, behöva lära sig kontinuerligt under hela sin livslängd.